Som anhängare till det kvinnliga könet så passar det sig att jag är väldigt intresserad av skor. Sandra brukar ofta kommentera om min skosamling som i mina ögon är kusligt liten, men i andras ganska hyffsad. Att den är ganska hyffsad beror till största delen av mitt behov, eller snarare, icke existerande behov av att slänga gamla och trasiga skor. Det går oftast inte, utan istället blir de stående oanvända och får samla damm. Ibland tar jag fram dem, sniffar på dem och smeker dem ömt och tänker tillbaka på alla minnen vi har ihop.
Men idag har jag insett någonting som kommer förstöra min hemliga skosamling. Jag måste göra mig av med vissa. En del är helt enkelt alldeles för söndriga. Att dessa är mina absoluta favoriter gör inte det hela lättare, och när jag väl slänger tre par (ja, jag tänker fan inte gå överstyr) kommer de ersättas av tre nya. Men det kommer vara med tårar i ögonen.
Speciellt ett par, som jag iofs ännu inte bestämt mig för hurvida jag ska slänga eller inte, kommer vara extra jobbigt. Det är ett par röda, helt vanliga tygskor. Jag fick dom från min mormor för sisådär två år sedan och de har funnits ända sedan sent 70-tal (tror jag....). Nu har jag desperat försökt laga dem två gånger, men tyget börjar bli för slitet så det uppstår hål gång på gång. Dessutom har ett x antal kommenterat att det kanske är dags att köpa nya när jag haft på mig dem. Det känns lite som att slänga mina barn. Eller nej, okej, barn kanske är att ta i. Men iaf mina minnen.
Funderar på vad man kan göra istället. Kanske en minneslåda med skor? Eller vore det alltför... patetiskt? sorgligt? hemskt? Det tar ju mest bara plats?
Jag vet inte riktigt, men varje gång jag har på mig de där vanliga, alldagliga, röda skorna så känns hela vardagen lite roligare, lite bättre.
Är det bara jag, eller har andra också något sånt här? Nåt som man samlar på, något som man bara inte har hjärta att göra sig av med?Och självklart tänker jag inet avsluta detta skoinlägg i dyster ton, utan visar även mitt nyaste inköp. Ett par stövlar! Faktiskt de första jag någonsin haft, eller, om man inte räknar med när man var liten för då hade man ju stövlar. Vi kan kalla dem för de första vuxen-stövlarna. Har alltid velat ha ett par röda stövlar och idag fick jag ett par av min snälla mamma. Tack mamma. It made my day.